Lång väntetid

Det verkar inte som om den här operationen kommer gå av stapeln inom det här året iallafall. Läkaren trodde att det skulle ta upp till 3 månader. Men nu var jag in på sjukhusets hemsida och där stod det att väntetiden för borttagande av livmoder är längre än 13 veckor!!! Så jag får gå och dras med smärta, urinträngningar och monstermenstruationer ett långt tag till.

Det finns ju något som heter vårdgaranti och där man kan bli erbjuden operation på annat sjukhus. Men hur kul är det att sitta och åka i en bil kanske i flera timmar när man är nyopererad?

Jag är inte mycket för politik men vad hände egentligen med löftet om kortare vårdköer?

Hos läkaren

Jag var hos läkaren igår och hon är verkligen trevlig och trygg. Synd bara att det nog var sista gången som jag träffade henne. Jag är nu ett fall för kirurgin.

Hon gjorde ett vaginalt ultraljud och jag förstår inte att hon såg något överhuvudtaget. För mig såg det mest svart ut. Men hon sa också att det var svårt att se på grund av allt myom som var i vägen och gjorde skuggor. Hon försökte se mina äggstockar också, men det gick visst inte alls. Myomet var i vägen då med. Men hon sa att hon var nästan helt säker på att mina symptom enbart har med myomet att göra och hade jag haft förstorade äggstockar med cystor så borde hon sett det trots myomet. Så jag får väl lita på det.
Hon var mer förvånad över att jag inte har mer besvär för hon kunde knappt se var myomet började eller slutade. Det gjorde mig iallafall än mer säker på min sak. Det måste bort.
Myomet trycker på urinblåsan. Man kunde se urinblåsan ihoptryckt, vilket förklarar varför jag blir kissnödig så ofta.

Jag fick fylla i en hälsoblankett och sedan togs det blodprover. Operationen kommer nog inte bli förrän om ett par månader trodde hon.

Det är en konstig känsla nu när jag har bestämt mig. Jag vill ha det gjort , det ska bli skönt att bli av med besvären, samtidigt känns det jättenervöst.

 Hjälp - vad har jag gett mig in på?!!!

Ny medicin mot myom

Idag när jag pratade med min läkare berättade hon att det ska komma ut ett nytt läkemedel som kan ta bort myom. Hon sa inte vad det hette, men att det skulle börja användas i Sverige i slutet av året. Hon ville bara informera mig om detta så att jag inte skulle bli arg och irriterad om jag opererar bort livmodern i samma veva som medicinen kommer. Jag har sådana besvär och så stora myom så jag väljer ändå operation - skönt att bli av med menstruationen också, men för andra som är i fertil ålder och inte har så stora besvär kanske det är en lösning.
Nu vet jag inte vilket preparatet var, men på google hittade jag detta om en ny medicin som precis har godkänts för användning i Europa. Det kan ju vara den hon menade.

"Den aktiva substansen i Esmya, ulipristalacetat, är en ”selektiv progesteronreceptormodulator”. Den utövar sin verkan genom att blockera receptorn till ett hormon i kroppen som kallas progesteron, vilket deltar i kontrollen av tillväxten av livmoderslemhinnan. Hos vissa kvinnor kan progesteron främja tillväxten av fibroider, som kan ge upphov till symtom såsom kraftig uterin blödning (blödning från livmodern under eller utanför menstruationsperioden), anemi (litet antal röda blodkroppar till följd av blödning) och magsmärta (t.ex. menstruationssmärta eller smärta i bukområdet). När progesteronaktiviteten blockeras slutar fibroidcellerna att dela sig och dör efter ett tag, så att både fibroidernas storlek och de symtom de ger upphov till minskar."

Besvärlig

För några dagar sedan hade jag rejält ont i magen. När jag sedan tog tempen visade den 37,7 vilket är ganska högt för mig som normalt ligger på 36,6 när jag vaknar. Gick och funderade ett tag på hur jag skulle göra. Jag hade ju ändå läkartid om några dagar. Men på jobbet sa de åt mig att ringa rådgivningen på gyn. De såg att jag mådde dåligt och att jag var blank på ögonen. Så till slut ringde jag, och kände genast att jag nog borde ha låtit bli. En mycket otrevlig sköterska nästan snäste åt mig när jag förklarade mitt ärende.
"Vad har du för temp?"
"Jo, jag hade 37,7 i morse."
"Ha! Det kallar jag inte för feber. Här säger vi att feber har man inte förrän tempen är över 38,5!"
"Men kan man få feber av myom?"
"Du, det får du faktiskt tala med din läkare om. Om du får över 38,5 kan du ringa igen men ring då akutnumret och inte rådgivningen!"
"Jo, men...
"Det är bra - vi säger så - hej!"
Och där satt jag med luren i handen och kände mig som en besvärlig patient. Kände att jag stört och att hon hade viktigare saker att göra än att svara på mina dumma frågor. Sedan blev jag arg. Hur kan man sitta på en rådgivning och bete sig så? De flesta som ringer till rådgivning ringer inte så fort de känner sig lite dåliga. De flesta av oss går omkring i flera dagar, kanske veckor med våra symptom och sedan när oron tar över ringer vi. Då vill jag inte att någon bara bagatelliserar min oro. Kan man inte svara på patientens frågor kan man väl bara lugnt och vänligt säga det. Man kan prata vänligt och visa lite medkänsla. Det kommer dröja länge innan jag ringer till rådgivningen på gyn igen. Då ska det vara riktigt illa, men då är det väl akutnumret som gäller. ;-)

Trist med kläder

Var på stan och kollade på kläder idag. Men det är inget roligt när man ser gravid ut fast man inte är det. Ingenting ser snyggt ut. Jag går mest omkring i stora tunikor och jag är så trött på det. Samtidigt är jag glad att jag lyckades övertala en sköterska att ge mig en tidigare tid till läkaren. Tänk om jag hade behövt vänta ända tills november!
Jag har ont precis under revbenen, men jag hoppas det bara är för att magen är svullen och att det beror på myomet. På torsdag nästa vecka har jag läkartid. Just nu känns det som en evighet tills dess.

Dålig dag

Senaste veckan har jag haft blodblandade flytningar och svullen och öm buk. Man ska kanske inte fästa sig så mycket vid det med tanke på myomet men jag blir orolig. Inte blir det bättre när man sitter och googlar på nätet. Usch man blir ju bara ännu sjukare. Läste att svullen buk kan vara första tecknet på äggstockscancer. Jag känner som en knöl strax under naveln och det ömmar som sjutton i höger äggstock från och till och har gjort så senaste månaden. Har gått hela dagen och funderat på om jag ska ringa gyn eller inte. Har ju redan pratat med dem och fått en tid i slutet av september. Men orkar jag vänta?

Normalt cellprov

Fick ett kuvert från sjukhuset idag. Blir alltid lite nervös då. Men det var bara min läkare som skrev att cellproverna som togs var normala. Skönt.
Önskar bara att de här blodblandade flytningarna kunde försvinna också så jag kan gå och simma igen. Att inte kunna träna som vanligt får mig på dåligt humör.