Besvärlig

För några dagar sedan hade jag rejält ont i magen. När jag sedan tog tempen visade den 37,7 vilket är ganska högt för mig som normalt ligger på 36,6 när jag vaknar. Gick och funderade ett tag på hur jag skulle göra. Jag hade ju ändå läkartid om några dagar. Men på jobbet sa de åt mig att ringa rådgivningen på gyn. De såg att jag mådde dåligt och att jag var blank på ögonen. Så till slut ringde jag, och kände genast att jag nog borde ha låtit bli. En mycket otrevlig sköterska nästan snäste åt mig när jag förklarade mitt ärende.
"Vad har du för temp?"
"Jo, jag hade 37,7 i morse."
"Ha! Det kallar jag inte för feber. Här säger vi att feber har man inte förrän tempen är över 38,5!"
"Men kan man få feber av myom?"
"Du, det får du faktiskt tala med din läkare om. Om du får över 38,5 kan du ringa igen men ring då akutnumret och inte rådgivningen!"
"Jo, men...
"Det är bra - vi säger så - hej!"
Och där satt jag med luren i handen och kände mig som en besvärlig patient. Kände att jag stört och att hon hade viktigare saker att göra än att svara på mina dumma frågor. Sedan blev jag arg. Hur kan man sitta på en rådgivning och bete sig så? De flesta som ringer till rådgivning ringer inte så fort de känner sig lite dåliga. De flesta av oss går omkring i flera dagar, kanske veckor med våra symptom och sedan när oron tar över ringer vi. Då vill jag inte att någon bara bagatelliserar min oro. Kan man inte svara på patientens frågor kan man väl bara lugnt och vänligt säga det. Man kan prata vänligt och visa lite medkänsla. Det kommer dröja länge innan jag ringer till rådgivningen på gyn igen. Då ska det vara riktigt illa, men då är det väl akutnumret som gäller. ;-)