Just nu går vardagen i stilla lunk. Det händer med andra ord ingenting på myomfronten. Jag har ingen aning om när det kan tänkas dimpa ned en kallelse från sjukhuset. Just nu är myomet ganska stilla också och jag känner mig ganska normal. Svullnaden i magen har gått ned och senaste mensen var faktiskt helt uthärdlig. Det är då jag börjar undra om det verkligen är behövligt att operera sig. Kanske bara stå ut en tio år till så är det över sedan. För i och med klimakteriet så minskar myomen och mensen försvinner ju. Men vid närmare eftertanke så är ju tio år en ganska lång tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar