Glad

Jag är så glad att den här operationen snart ska bli av. De sista veckorna har verkligen varit pest. Först en långdragen mens på nästan 14 dagar och så efter en veckas lugn och ro mellanblödning. Blä vad trist det här är. Jag hoppas verkligen på att den här operationen ska göra att jag fungerar normalt igen. Jag har ett träningskort till simhallen som jag knappt kunnat använda den här hösten p g a alla dessa blödningar. Jag vill kunna planera in allt möjligt utan att behöva ta hänsyn till monstruösa menstruationer. Jag vill ha mitt liv tillbaka!!!

Operationstid

Ibland känns det som om det går åt rätt håll. Idag landade ett tjockt kuvert från sjukhuset i min brevlåda. Har fått kallelse för inskrivning och operation. Det blir 3 och 7 januari. Den 3:e ska jag tydligen göra undersökningar, träffa doktorer och prata operationsmetod. De skriver att jag kommer vara på sjukhuset 3-4 timmar för detta. Sedan åker jag hem och kommer tillbaka efter helgen, måndagen den 7:e. Då är det operationsdags!
Ikväll ska jag sätta mig och fylla i en massa uppgifter som sjukhuset vill veta innan operationen. Mycket om vilka besvär jag upplever att jag har med myomet, men också annat om min hälsa. Nu börjar det kännas som om det är på riktigt!

Läckage

Nu har jag börjat märka av att myomet ligger mot urinblåsan. Senaste veckorna har jag fått springa på toaletten mycket oftare än förut. Jag blir kissnödig fortare och det blir en del springande på toa även nattetid.
Idag blev det riktigt akut. Jag var på stan och gjorde några ärenden när jag kände att det började trycka på. Men jag tänkte att jag hinner nog hem och satte mig därför i bilen. Det började trycka rejält och jag fick ont, något jag inte upplevt tidigare. Till slut mådde jag illa bara av att röra benen. När jag skulle stiga ur bilen började det till och med att läcka lite. Fy vad trist att veta att jag måste vänta ytterligare en tid innan det här blir fixat. Och så retar jag mig på att de inte kunde meddela mig tidigare att det fanns en operationstid nu. Då hade jag ju tagit den, men inte med så här kort varsel.

Telefonsamtalet

Idag ringde det på min mobil. Det var från sjukhuset. Eftersom jag står på deras operationslista så ville de erbjuda mig en operationstid i NÄSTA vecka!!!
Jag tackade nej. Jag kan inte lägga mig på operationsbordet med några dagars varsel då konvalescenttiden är beräknad till minst fyra veckor. Jag har ett jobb där jag behöver några veckors framförhållning.
Men jag förstår om de har luckor i sin kalender nu. Hur många vill operera sig precis innan jul? Fast jag hade gjort det OM jag fått veta det för ca tre veckor sedan. Då hade jag kunnat planera och då hade det varit helt okej.
Nu ska de höra av sig i början av nästa år. Hoppas det blir med längre varsel då.

Falskt alarm

Igår när jag kom hem fanns det ett brev från sjukhuset bland posten. Hjärtat började bulta och jag kände att hjälp nu är det dags. Jag blev darrig och kallsvettig, och kände att det var både läskigt och skönt. Men det var bara en kallelse till mammografiundersökning. Ändå lite lättad. Vill inte ha någon operation nu i jul. Jag vill slippa alla besvär som blir när man är nyopererad under julledigheten.

Väntan

Just nu går vardagen i stilla lunk. Det händer med andra ord ingenting på myomfronten. Jag har ingen aning om när det kan tänkas dimpa ned en kallelse från sjukhuset. Just nu är myomet ganska stilla också och jag känner mig ganska normal. Svullnaden i magen har gått ned och senaste mensen var faktiskt helt uthärdlig. Det är då jag börjar undra om det verkligen är behövligt att operera sig. Kanske bara stå ut en tio år till så är det över sedan. För i och med klimakteriet så minskar myomen och mensen försvinner ju. Men vid närmare eftertanke så är ju tio år en ganska lång tid.

Lugna dagar

Just nu är det väldigt lugnt. Jag har bara lite ont och magen är naturligtvis fortfarande svullen. Men annars lunkar vardagen på och jag känner att det inte är någon idé att fundera så mycket. Blev besviken att det ska ta så lång tid att få en operation, men nu försöker jag bara leva i nuet.

Blöder

Jag har mens och jag blöder som aldrig förr. Den startade i onsdags, en dryg vecka försenad, och var då väldigt sparsam. Eller den var nog normal för de som inte är drabbade av rikliga menstruationer. Men jag var nöjd och tänkte att det blir bra för då hinner den gå över tills jag ska resa bort. Så igår, söndag, var det som om någon drog ur pluggen. Och sedan dess springer jag på toan, som mest ett par gånger i timmen. Natten var hemsk. Jag var uppe flera gånger, och det bara rinner!
Jag äter järntabletter två gånger om dagen för att jag har så dåligt ferritinvärde. Ska visst ligga någonstans mellan 40-60 för att man ska må bra och jag har ca 4. Inte bra då att blöda så här mycket. Jag mår verkligen dåligt. Yr och virrig blir jag. Ingen ork - jobbet var en pina idag.
Om två dagar ska jag resa utomlands. Det måste ju bara gå över till dess. Men hur kommer jag må efter den här blodförlusten?
Må så vara att myom är ofarligt, men ett rejält besvär är det. Önskar att sjukvården kunde förstå det och skyndade på operationen lite.

Lång väntetid

Det verkar inte som om den här operationen kommer gå av stapeln inom det här året iallafall. Läkaren trodde att det skulle ta upp till 3 månader. Men nu var jag in på sjukhusets hemsida och där stod det att väntetiden för borttagande av livmoder är längre än 13 veckor!!! Så jag får gå och dras med smärta, urinträngningar och monstermenstruationer ett långt tag till.

Det finns ju något som heter vårdgaranti och där man kan bli erbjuden operation på annat sjukhus. Men hur kul är det att sitta och åka i en bil kanske i flera timmar när man är nyopererad?

Jag är inte mycket för politik men vad hände egentligen med löftet om kortare vårdköer?

Hos läkaren

Jag var hos läkaren igår och hon är verkligen trevlig och trygg. Synd bara att det nog var sista gången som jag träffade henne. Jag är nu ett fall för kirurgin.

Hon gjorde ett vaginalt ultraljud och jag förstår inte att hon såg något överhuvudtaget. För mig såg det mest svart ut. Men hon sa också att det var svårt att se på grund av allt myom som var i vägen och gjorde skuggor. Hon försökte se mina äggstockar också, men det gick visst inte alls. Myomet var i vägen då med. Men hon sa att hon var nästan helt säker på att mina symptom enbart har med myomet att göra och hade jag haft förstorade äggstockar med cystor så borde hon sett det trots myomet. Så jag får väl lita på det.
Hon var mer förvånad över att jag inte har mer besvär för hon kunde knappt se var myomet började eller slutade. Det gjorde mig iallafall än mer säker på min sak. Det måste bort.
Myomet trycker på urinblåsan. Man kunde se urinblåsan ihoptryckt, vilket förklarar varför jag blir kissnödig så ofta.

Jag fick fylla i en hälsoblankett och sedan togs det blodprover. Operationen kommer nog inte bli förrän om ett par månader trodde hon.

Det är en konstig känsla nu när jag har bestämt mig. Jag vill ha det gjort , det ska bli skönt att bli av med besvären, samtidigt känns det jättenervöst.

 Hjälp - vad har jag gett mig in på?!!!

Ny medicin mot myom

Idag när jag pratade med min läkare berättade hon att det ska komma ut ett nytt läkemedel som kan ta bort myom. Hon sa inte vad det hette, men att det skulle börja användas i Sverige i slutet av året. Hon ville bara informera mig om detta så att jag inte skulle bli arg och irriterad om jag opererar bort livmodern i samma veva som medicinen kommer. Jag har sådana besvär och så stora myom så jag väljer ändå operation - skönt att bli av med menstruationen också, men för andra som är i fertil ålder och inte har så stora besvär kanske det är en lösning.
Nu vet jag inte vilket preparatet var, men på google hittade jag detta om en ny medicin som precis har godkänts för användning i Europa. Det kan ju vara den hon menade.

"Den aktiva substansen i Esmya, ulipristalacetat, är en ”selektiv progesteronreceptormodulator”. Den utövar sin verkan genom att blockera receptorn till ett hormon i kroppen som kallas progesteron, vilket deltar i kontrollen av tillväxten av livmoderslemhinnan. Hos vissa kvinnor kan progesteron främja tillväxten av fibroider, som kan ge upphov till symtom såsom kraftig uterin blödning (blödning från livmodern under eller utanför menstruationsperioden), anemi (litet antal röda blodkroppar till följd av blödning) och magsmärta (t.ex. menstruationssmärta eller smärta i bukområdet). När progesteronaktiviteten blockeras slutar fibroidcellerna att dela sig och dör efter ett tag, så att både fibroidernas storlek och de symtom de ger upphov till minskar."

Besvärlig

För några dagar sedan hade jag rejält ont i magen. När jag sedan tog tempen visade den 37,7 vilket är ganska högt för mig som normalt ligger på 36,6 när jag vaknar. Gick och funderade ett tag på hur jag skulle göra. Jag hade ju ändå läkartid om några dagar. Men på jobbet sa de åt mig att ringa rådgivningen på gyn. De såg att jag mådde dåligt och att jag var blank på ögonen. Så till slut ringde jag, och kände genast att jag nog borde ha låtit bli. En mycket otrevlig sköterska nästan snäste åt mig när jag förklarade mitt ärende.
"Vad har du för temp?"
"Jo, jag hade 37,7 i morse."
"Ha! Det kallar jag inte för feber. Här säger vi att feber har man inte förrän tempen är över 38,5!"
"Men kan man få feber av myom?"
"Du, det får du faktiskt tala med din läkare om. Om du får över 38,5 kan du ringa igen men ring då akutnumret och inte rådgivningen!"
"Jo, men...
"Det är bra - vi säger så - hej!"
Och där satt jag med luren i handen och kände mig som en besvärlig patient. Kände att jag stört och att hon hade viktigare saker att göra än att svara på mina dumma frågor. Sedan blev jag arg. Hur kan man sitta på en rådgivning och bete sig så? De flesta som ringer till rådgivning ringer inte så fort de känner sig lite dåliga. De flesta av oss går omkring i flera dagar, kanske veckor med våra symptom och sedan när oron tar över ringer vi. Då vill jag inte att någon bara bagatelliserar min oro. Kan man inte svara på patientens frågor kan man väl bara lugnt och vänligt säga det. Man kan prata vänligt och visa lite medkänsla. Det kommer dröja länge innan jag ringer till rådgivningen på gyn igen. Då ska det vara riktigt illa, men då är det väl akutnumret som gäller. ;-)

Trist med kläder

Var på stan och kollade på kläder idag. Men det är inget roligt när man ser gravid ut fast man inte är det. Ingenting ser snyggt ut. Jag går mest omkring i stora tunikor och jag är så trött på det. Samtidigt är jag glad att jag lyckades övertala en sköterska att ge mig en tidigare tid till läkaren. Tänk om jag hade behövt vänta ända tills november!
Jag har ont precis under revbenen, men jag hoppas det bara är för att magen är svullen och att det beror på myomet. På torsdag nästa vecka har jag läkartid. Just nu känns det som en evighet tills dess.

Dålig dag

Senaste veckan har jag haft blodblandade flytningar och svullen och öm buk. Man ska kanske inte fästa sig så mycket vid det med tanke på myomet men jag blir orolig. Inte blir det bättre när man sitter och googlar på nätet. Usch man blir ju bara ännu sjukare. Läste att svullen buk kan vara första tecknet på äggstockscancer. Jag känner som en knöl strax under naveln och det ömmar som sjutton i höger äggstock från och till och har gjort så senaste månaden. Har gått hela dagen och funderat på om jag ska ringa gyn eller inte. Har ju redan pratat med dem och fått en tid i slutet av september. Men orkar jag vänta?

Normalt cellprov

Fick ett kuvert från sjukhuset idag. Blir alltid lite nervös då. Men det var bara min läkare som skrev att cellproverna som togs var normala. Skönt.
Önskar bara att de här blodblandade flytningarna kunde försvinna också så jag kan gå och simma igen. Att inte kunna träna som vanligt får mig på dåligt humör.

Småblöder

Ända sedan undersökningen för två veckor sedan har jag haft blodblandade flytningar. Eller rättare sagt så fick jag mens en vecka för tidigt efter undersökningen, och när den var slut så har det fortsatt att småblöda. Vad trött jag blir!!!
Jag sökte för att mina menstruationer var jobbiga. Inte trodde jag väl då att jag p g a gynundersökningen skulle få både problem med smärta och blödningar. Försöker leva som vanligt men börjar känna mig lite deprimerad nu.

Mår bra

Efter några jobbiga dagar mår jag bra igen. Igår kunde jag till och med springa utan att jag kände något konstigt. Funderar på om det har att göra med var i menscykeln jag är någonstans. Just nu känner jag mig så bra att jag tänker att det kanske är dumt att operera bort livmodern. Men samtidigt vet jag ju hur jag brukar må under och strax efter mens.
"Jag hade inte tvekat om jag var du", sa läkaren.
Men jag tycker inte att det här är ett lätt beslut.

Embolisering av myom

Tänk att det ska vara så svårt att få fakta vad gäller myom. När jag var på sjukhuset frågade jag om det fanns några broschyrer eller annan information om myom. Man vill ju inte gärna svara ja eller nej till en operation innan man vet lite mer fakta. För mig som knappt visste att det fanns något som myom kändes det extra viktigt att få reda på exakt vad det är och vad man kan göra åt det. Men jag fick svaret att det var bara att googla på internet för något informationsmaterial finns inte.
Nu har jag hittat en "ny" metod att ta bort myom med. Embolisering heter det. Då slipper man operera bort hela livmodern. Låter helt klart intressant tycker jag.
Man täpper till de blodkärl som går till myomen och de minskar då i storlek. Det måste utföras på en röntgenavdelning för man måste se blodkärlen under själva ingreppet. Man punkterar en blodåder i ljumsken och för tydligen upp kontrastvätska där för att se vilka blodkärl som går till livmodern och myomen. Sedan sprutar man in små partiklar i kärlet så att en plugg bildas. När inget blod kommer till myomet krymper det ihop. Många kvinnor verkar bli hjälpta av denna metod och myomen minskar 50-70%.
Det kan ju hända att jag har för stora myom för en embolisering men det kan man ju inte veta säkert förrän man har gjort ett ultraljud eller en magnetröntgen. Tycker det är lite konstigt att min läkare inte ens nämnde denna behandlingsmetod.

Vissen

I natt vaknade jag med en fruktansvärd huvudvärk. Det enda positiva med det är att jag idag ätit Ipren flera gånger och då sluppit känna av det onda i magen. Men jag känner mig fortfarande uppblåst. Tycker inte att det är bekvämt med jeans - de trycker och gör mig öm i magen. Vill bara att det ska bli mitten av september så att jag får diskutera vidare med läkaren. Jag vill må bra!

Fakta om myom

Myom är en godartad tumör som kan uppstå i livmoderns muskelvävnad. Knutan består av muskelceller och bindväv. Det är vanligt att flera myom bildas och de kan sitta både på utsidan av livmoderväggen och på insidan. Hur fort myomen växer och hur stora de blir varierar men de är nästan alltid helt ofarliga. Däremot kan de ge besvär som rikliga, långvariga och smärtsamma menstruationer, trycka mot tarm eller urinblåsa eller om myomet är stort ge en tyngdkänsla i nedre delen av magen.
Myom är vanligast hos kvinnor efter 35 år och ovanligast hos kvinnor i 20-års åldern. Myomen är oftast inget hinder för att bli gravid, men man kan behöva extra kontroller under graviditeten.
Är myomen små behöver man inte göra något åt dem. Blir de till besvär kan man operera bort dem. Ibland är myomen så stora att man opererar bort hela livmodern. Detta är vanligast hos kvinnor som fött de barn de vill ha eller som har nått 40-års åldern. Vid operation av livmodern lämnar man vanligtvis kvar äggstockarna så hormonerna inte påverkas. Däremot försvinner mensblödningarna och de ägg som växer till och släpps absorberas av kroppen.
I klimakteriet brukar myomen minska i storlek och det tillkommer inga nya.

Jobbiga dagar

Jag har inte mått så bra de senaste dagarna. Magen känns uppblåst och jag har ont från naveln och neråt. I torsdagsnatt fick jag till slut ta en Ipren för att kunna sova. Ringde gyn på morgonen för att höra om detta kunde ha något med myomet att göra. De tyckte det verkade konstigt, myom ska tydligen inte göra ont. Läkaren som sagt att hon skulle boka in mig på en tid inom en månad hade visst också ändrat sig och bokat in mig på en tid i november. Men den snälla sköterskan som jag pratade med lyckades ändra så jag fick en ny tid i slutet av september.
Jag undrar om myomet kan ha vuxit. Jag har inte förut känt så här. Men nu trycker det och känns tungt och gör som sagt ont. Jag hoppas iallafall att det är myomet och inget annat som också börjat spöka. Suck!

Så här började det

I torsdags fick jag äntligen komma till en läkare för att diskutera mina jobbiga menstruationer. Det var en mycket snäll kvinnlig läkare som jag fick förtroende för direkt. Hon kändes trygg och var varsam och berättade precis allt hon gjorde.
Hon tog ett cellprov på livmodertappen och började sedan känna på min mage. Ganska snart sa hon att hon hittat problemet. Jag hade stora myom i livmodern. Hon lät mig själv trycka på magen så jag kunde känna dem. Det var som en förhårdnad strax under naveln.
Hon var tvungen att ta ett cellprov till inifrån livmodern. Det gjorde ont, riktigt ont. Men hon var snabb. Fast sedan när jag skulle gå och sätta mig på stolen igen blev jag illamående och svimfärdig. Det ringde i öronen och kallsvetten rann. Det ville aldrig sluta! En sköterska sprang efter saft och jag försökte få på mig byxorna och skorna.
Det gick över till slut. Läkaren sa att lösningen på mitt problem är att operera bort livmodern. Äggstockarna får vara kvar, men eftersom jag är 41 år och fött de barn jag vill ha finns det ingen anledning att ha livmodern kvar. Om hon hade trott att någon medicin eller annan behandling skulle hjälpa hade hon rekommenderat det, men inte nu.
Jag förstår ju att det är det enda rätta. Ändå kunde jag inte där och då bestämma mig för att hon skulle skicka mig vidare. Jag fick istället en månads betänketid och ska tillbaka i slutet av september för att genomgå ett ultraljud. Hon vill se hur stora och många myomen är.
Direkt när jag kom hem satte jag mig och googlade på myom.