Operationsdagen

Måndagen för exakt en vecka sedan lades jag in på sjukhuset för att operera bort livmoder + myom. Och exakt en vecka senare har jag äntligen fått tillbaka så mycket energi att jag orkar skriva ned lite om mina erfarenheter.

Kvällen innan operationen gick i fastans tecken och ett lavemang typ microlax intogs. De hände inte så mycket mer, jag kände inte av lavemanget nämnvärt och försökte sedan få mig lite sömn. Det var däremot omöjligt. Tror jag dåsade till lite då och då annars nästan klarvaken. Mycket nervös.
Klockan 5 ringde väckarklockan. Jag duschade och drack ett glas saft tio minuter i 6 precis som narkosläkaren sagt att jag skulle göra. Sedan gick jag ut till bilen och blev skjutsad till sjukhuset. Det var nattsvart och väldigt lite trafik. Då började magen göra sig påmind. Precis innanför dörrarna till sjukhuset var jag tvungen att springa på toaletten. Nu kom lavemanget!!! Blev kvar på toan i en kvart ungefär.

Tog hissen upp till avdelningen och klockan var tio minuter i 7. Alldeles lugnt på avdelningen. Nattsköterskorna lyste med sin frånvaro och dagsköterskorna stämplade precis in. Ingen tog någon notis om mig så jag satte mig i väntrummet som de sagt på inskrivningen att jag skulle göra. Några minuter senare kom en kvinna som jag träffat på torsdagen och som skulle genomgå liknande operation som jag. Vi satt där och väntade och väntade och väntade. Vid 7.30  kom äntligen en sköterska och tog oss till ett rum och vi fick var sin sängplats. Sedan skulle kläderna av. Operationsrock på, trosor och strumpor skulle av, men fick vara på tills operationsdags. Jag sprang på toan igen. Det skulle jag bli tvungen att göra fyra gånger till den förmiddagen. Microlax ska ju vara snabbverkande men det verkade inte gälla i mitt fall. Inte förrän nu vände tarmarna sig ut och in.

Sedan var det bara att vänta. Vi fick dropp för att inte bli uttorkade. Ingen visste när bara att vi någon gång under dagen skulle ned till operation. Det blev en mycket lång väntan. Det var nästan tur att jag sovit så dåligt för nu kunde jag åtminstone slumra mellan varven.

Tjugo minuter i 11 fick min rumskompis åka till operation. Hennes livmoder skulle tas ut vaginalt eftersom den inte var så stor som min. Jag räknade på att hennes operation skulle ta någon timme och att det sedan borde vara min tur. Men så var det inte. Min väntan drog ut på tiden. Jag hann sluta vara nervös och istället bli irriterad över att jag aldrig fick komma på operation. Jag kände mig hungrig och irriterad, nästan gråtfärdig. Det var en oerhört jobbig väntan.

Tio minuter över 14 kom sköterskan in och sa att nu var det bråttom - jag skulle genast ned. Snabbt fick jag springa på toa. Slängde i mig en konstig pillercocktail mot värk, illamående och så lugnande. Trosor åkte av och operationsstrumpor åkte på. Så snabbt ned i sängen och rullas ut till hissen. Ett kuvert med mina personuppgifter och antibiotika som skulle tillföras under operationen fick också följa med.

Vid operationssalen fick jag info om var uppvaket låg. Nu började lugnande medlet sätta in och jag kände mig avtrubbad. Inrullad till operation och fick hoppa över och lägga mig på en operationssäng. Sedan skulle jag få en varm mössa på mig. Alla var lugna och snälla. Mössan var varm. Jag fick rabbla personnummer, någon satte in en kateter, jag fick syrgas för att höja syret i blodet och sedan sa de god natt och sprutade in narkosmedlet i armen på mig. Nattsvart.

Minns att jag vaknade av röster och visste genast att jag var på uppvaket. Det var varmt, mjukt och jag var jättetrött och somnade om igen. Nästa gång som jag vaknade försökte jag titta upp. En sköterska kom och frågade om jag hade ont.
Nej, inte ont bara kissnödig. Det kan du inte vara sa hon eftersom du har en kateter som tar hand om det. Det är nog smärta du känner och så tryckte hon i mig morfin, och jag slutade vara kissnödig.
De kopplade bort syrgasen och tog mitt blodtryck, vilket de sedan sprang och gjorde flera gånger under tiden jag låg kvar. Gud så trött jag var. Jag sov bort flera timmar på uppvaket. Fick komma tillbaka till avdelningen vid halv sju på kvällen. Mer morfin, mer sova, sedan några tabletter av något slag, lite vatten. Vid niotiden fick jag äntligen äta lite. Det blev saftsoppa och en smörgås. Sedan sova, sova, sova och så smärtlindring när det behövdes. Måndagen gick mot sitt slut.